En Onsdag!

Igår när kom till jobbet så sa min arbetskamrat Machmud att idag blir vi nog klara till kl23, Ja om vi klarar oss utan problem med maskinen påpekade jag. Inga problem, det räcker med att vi ber Allah hålla koll på maskinen. Jag pekade åt ett håll (som jag redan innan visste var mot Mecka för att Mohammed la fram sin lilla matta och kompass veckan innan) och frågade om Mecka låg däråt. Prisa Allah, inga problem ikväll! Kvällen rullade på och maskinen höll, jag kunde ha varit hemma redan innan kl23 men vi kom inte igång för ens halv sex och sen så gick en annan maskien sönder precis innan vi var klara men jag tog på mig rollen som Guds sändebud och lagade maskinen.

Sen när jag kom hem så blev jag pissad, sparkad och spottad på av min arbetsgivare. Hon hade skickat ett mail till oss som jobbar för deras bemanningsföretag. Hon verkar rätt så trevlig men hon har inte riktigt alla fåren i hagen. Hon borde ha koll på hur hennes anställda jobbar, hon vet att jag jobbar kvällsskift, det var hon som släppte bomben när jag satt på hennes kontor. I mailet så berättade hon att på Torsdag så skulle det var trevligt om vi kom till grannbyn på eftermiddagen så skulle hon bjuda på Pizza och öl. Men jag jobbar så jag kan inte följa med, det har inte gått en dag som jag inte tänkt på pizza sen jag emigrerade. Här i Norge kostar pizzorna äckligt mycket pengar, ungefär det tredubbla skulle jag nog säga. Hemma i norrköping, med sin stolta st.persgatan med tvåsiffrigt antal pizzerior. så är pizzeriorna med sina pizzor lika vanligt samtalsämne som vädret om inte vanligare. Man lockar inte med pizza hos en desperat man!